Titta,
något rör sig
i
mörkret utanför.
Fotsteg
hasar tunga
där
ute. Lyssna! Hör!
En
svart och väldig skugga
med
långa, vassa klor.
Den
sträcker sig mot dörren
till
huset där jag bor.
Och
skurkarna och tjuvarna,
nu
är de nästan här!
Röster
bortåt vägen
som
väser, morrar, svär.
Jag
önskar så att natten
snart
ska vara slut,
för
alla ljud hörs tydligt
och
allt ser farligt ut
i
trädgården som annars
är den bästa plats jag vet.
Nu
ruvar den istället på
en
otäck hemlighet.
Jo,
så fungerar mörkret,
att
det som gömmer sig däri,
är
som spegelskärvor
ur
ens egen fantasi.