Nu skakar blåsten träden
Så att bladen faller ner
Likt gyllene konfetti
Över hela vårt kvarter
Vinden viskar, morrar, ryter
Följer med mig vart jag går
Rycker i min halsduk
River i mitt hår
Jag gillar inte stormen
Den sliter lugnet ur mitt bröst
Och fyller mig med oro
Varje gång då det blir höst
Den tar vägen genom munnen
Så fort jag andas in
Jag måste hålla hårt och fast
I pappahanden din
Nej, jag gillar inte hösten
Den är hård och vild och kall
Och hur mycket jag än bad den
Kom den hit i alla fall
(Ur Under ett
rabarberblad:verser för människor och djur, Rabén, 2016.)